Äventyr nära gränsen till Finland
Längst upp i Sverige, vid gränsen till Finland, finns orörda vidder och äventyr som passar hela familjen. Från några av världens bästa fiskeforsar, via vandrings- och cykelstigar – till Robinsonöarna i Haparanda skärgård.
Kukkolaforsens brusande vatten är en ständig ljudkuliss utanför det röda huset med de spröjsade fönstren. Sommartid är det här en av världens bästa och mest intressanta platser för sikfiske. Därför är det förstås föga överraskande att en av de rätter som alltid finns på menyn i den faluröda restaurangen är just rökt sik.
– Rökt sik är enkelt och gott, det behöver inte vara så komplicerat för att det ska bli riktigt bra. Det behövs bara gräddfilssås och potatis, och en hel sik för sig själv, konstaterar Johannah Spolander, som driver verksamheten på Kukkolaforsen, tillsammans med sin man och bror.
För femton år sedan tog de över efter hennes föräldrar, som startade det som blivit ett populärt besöksmål i Tornedalen, med både White Guide-listad restaurang, camping, stugor, hotell – och ett bastumuseum.
Johannahs far, Svante Spolander, tyckte att det behövdes en plats där bastukulturen fick förklaras och upplevas. Och var kunde passa bättre än här, precis vid finska gränsen? Kukkolaforsen är en del av Torne älv, och på västra sidan älven ligger svenska Kukkola – och på östra sidan ligger finska Kukkola. En hel timme bort i tidsskillnad, trots att det är så nära.
Bastumuseet består av en utställning om olika bastusorter, om bastuns inverkan på hälsan, om olika sätt att basta, och historier kring bastukulturen.
Här finns bland annat olika typer av rökbastu, ångbastu, vedeldad bastu och en rad andra varianter som alla ger sin speciella upplevelse. Men det kostar att ha så många som tretton olika bastur igång samtidigt, så enda sättet att få hela bastuupplevelsen är att vara med i en grupp som bokar guidning. Förutom i juli månad.
– Varje torsdag i juli har vi eventet ”Ta med handduken”, och då är det öppet för allmänheten i alla tretton bastusorterna. Annars finns alltid tre olika bastur öppna för gäster, och dessutom kan man boka campingplats med egen bastu på tomten, säger Johannah Spolander.
VÄRLDSUNIKT SIKFISKE
Bastubad i all ära, men sikfisket med håv är ändå det som lockar flest besökare till Kukkolaforsen under sommaren. Siken vandrar upp i samma älv som de själva fötts i, när det är dags att leka.
– När den kommer upp från det bräckta vattnet till sötvattnet i älven är den så fokuserad att den inte ens har tid att äta. Kukkolaforsen är första hindret som är lite tyngre, så här måste den vila, säger Johannah Spolander.
Viloplatserna är kända sedan länge och där har man byggt bryggor. Metoden att använda en långskaftad håv har anor från 1500-talet och används bara i Östra Norrbotten och i Amazonfloden i Brasilien.
– Det är unikt i världen, och just nu går vi igenom en process tillsammans med finska Kukkola där vi ansöker om att komma med på Unescos lista över immateriella världskulturarv.
Drygt en och en halv timme nordvästerut, i Jockfall, är fisket också den främsta publikdragaren. Här, fyra mil norr om Överkalix, är det laxen som lockar. Själva vattenfallet, Jockfallet, är med sina 9,5 meter det högsta fallet i den orörda Kalixälven, som flyter från området kring Kebnekaise och hela vägen ner till Bottenviken. Och för den som vill njuta av naturen utan fiskespö finns oändliga möjligheter – om man bara vet vart man ska ta vägen.
– Området runt Jockfall är lite av en oslipad diamant, säger Niclas Bentzer, som 2019 startade företaget Explore Jockfall tillsammans med Linnea Nilsson-Waara. De såg potentialen i den vidsträckta och orörda naturen, och tyckte att någon borde utnyttja möjligheten att göra något mer av den.
NATURUPPLEVELSER MED HISTORIA
En fin vandringstur i området är leden som går upp till Laxforsberget. Den som startar från Jockfall får en ordentlig tur på cirka 17 kilometer tur och retur, men det finns också en närmare startplats vid en skogsbilväg (information finns på Länsstyrelsen Norrbottens hemsida), och därifrån är vandringen upp på berget och tillbaka cirka sex–sju kilometer. Det är också där som Explore Jockfalls guidade turer börjar.
I området finns också flera cykelstigar som har en intressant historia."
– Det är kul att kunna ta med gäster på en tur i en riktig gammelskog. De flesta är vana vid en annan typ av skog, som egentligen är plantage, med träd som alla är ungefär lika gamla och står i raka led. Det här är något annat, och det finns mycket att prata om när det gäller den biologiska mångfalden, men också kulturhistorien, säger Niclas Bentzer.
På toppen av Laxforsberget väntar en milsvid utsikt över Kalixälvens dalgång och – när Niclas eller Linnea guidar – även lunch, kokkaffe och fika.
I området finns också flera cykelstigar som har en intressant historia.
– Det finns ett helt nät av gamla skogscykelstigar från 1920-talet, som anlades för skogsarbetarna. De skulle underlätta infrastrukturen för skogsbruket, men blev också ett sätt att färdas mellan olika byar. En äldre man här uppe har berättat för mig att det var en mycket större förändring i hans liv när cykeln och cykelstigarna kom än när han fick körkort. De hade en stor social och kulturell betydelse, säger Niclas Bentzer.
Idag kan stigarna utnyttjas för den som vill – med eller utan guidning, på fatbikes med breda däck som tar dig över skogsterräng och sand.
NÄR ROBINSON KOM TILL SKÄRGÅRDEN
Om Jockfall har cykelstigarna, har Haparanda skärgård sin båttrafik. Båda typer av färdmedel har haft avgörande betydelse för att människor ska kunna mötas, och i båda fall finns också oändligt många historier att berätta.
En som vet det mesta om just skärgården, är skepparen Kim Innala. Med utgångspunkt från Haparanda hamn kör han varje sommar reguljär båttrafik ut i skärgården, och nationalparken som omfattar Sandskär, Seskar Furö och ett antal mindre öar.
– Nordudden på Sandskär är ju väldigt speciell, med sitt långa sandrev. Men jag gillar många andra öar också. Byskär med alla enbuskar, mycket havtorn och nypon, vinbär, och blåbär. Det är en rik biotop för en så liten ö, säger Kim Innala, som förutom de reguljära båtturerna ock-så kör guidade turer.
Då kommer förstås hans egen släkthistoria väl till pass. Kims farfar, Erik Innala, eller Mabo-Erkki som han också kallades, var inte bara fiskare utan också en omtalad smugglare under krigsåren. Framförallt smugglade han kaffesubstitutet Mabo över till de kaffetörstande grannarna i öst, därav smeknamnet. Under sommaren 2020 hade Kim Innala ett lite annorlunda uppdrag, som ansvarig för logistiken kring tv-produktionen Expedition Robinson, både den svenska och den finska. När pandemin tvingade produktionsbolaget att hitta ett svenskt alternativ föll valet på Haparanda skärgård.
Den svårtillgängliga Seskar Furö har i media kallats Robinson-ön, och den är onekligen tilltalande med sina långgrunda sandstränder och orörda natur.
– Men inspelningarna var inte så koncentrerade dit som det har verkat i media. Flera andra öar har använts för inspelningar och tävlingar. Även Seskarö, säger Kim Innala.
Till Seskarö tar man sig enkelt över en bro från fastlandet. Att ge sig ut med en kajak från uthyrningen vid havsbadet är ett skönt sätt att avrunda dagen på. Här går eftermiddagen åt till att hitta en egen favoritvik längs den flikiga ön, och utforska de närmast belägna kobbarna. Innan det är dags för ett välförtjänt dopp i havet, en kväll då solen aldrig går ner.
Fler tips i närheten
Boende I HAPARANDA
Selected filters:
