PÄRLOR PÅ VÄG TILL PORTEN I NORR
Bilsemester i Norrlands inland. Mil efter mil av skog, glittrande sjöar och forsande älvar, långsträckta vyer med snötäckta fjäll i fjärran. En kontrast för den som automatiskt tänker ”utlandet” när sommarledigheten ska planeras.
Europaväg 45 är som gjord för detta. Det är en av kontinentens längsta vägar med start på Sicilien, och i Sverige – där vägen ofta kallas Inlandsvägen – går den från Göteborg upp till Karesuando vid finska gränsen.
Vår resa börjar halvvägs, vi tankar bilen full i Östersund och kontrollerar att barnen är bältade (och har varsin fulladdad iPad) och påbörjar resan norrut.
Utan stopp avverkar vi Jämtland, passerar Strömsund och Hoting och upptäcker tidigt att för att vara en Europaväg är E45 påfallande långsam – smal tvåfilig körbana och oftast en maxhastighet på 90km/h. Vägen ringlar långa stycken genom landskapen för att sedan brytas av i snörräta rakor där man tycker sig se mil framåt.
I Lapplands sydport Dorotea lockas vi av det udda Husvagns-muséet, men barnen knorrar och vi fortsätter. Första riktiga stoppet blir istället Vilhelmina, där vi bokat stuga på idylliska Saiva Camping vid Baksjön. En rejäl badbrygga vid lekområdet frestar barnen, och vi övertalar sjuåringen att inte simma ända ut till hopptornet, simkunnigheten är ännu lite si och så. Hopp med rejäl ansats från bryggan får räcka, samtidigt som några andra gäster paddlar förbi i en av campingplatsens kanoter.
Vi bryter upp tidigt dagen efter och lämnar tillfälligt Inlands-vägen för en slingrande småväg utan mittstreck österut. Den avfolkning som endast anats under färden på Europavägen blir tydligare, flera småbyar vi passerar består av ödehus. Efter en dryg timme når vi Lycksele, där Sveriges nordligaste djurpark finns. Specialiteten är nordiska djur, och vi har tur och får inte bara se björnar och vargar utan också den skygga järven.
Att ta samma väg tillbaka känns lite tråkigt, så vi väljer E45 – även känd som Blå vägen – åt nordväst och når vår huvudled igen vid Storuman.
Att köra på E45 är också att färdas längs Inlandsbanan, den alternativa stambana som stod klar 1937 och skulle gynna företagare i inlandet. Men satsningen levde aldrig upp till förvänt-ningarna och blev tidigt omodern. Idag drivs bara turisttrafik. Som historiskt monument är den ofta gräsbevuxna Inlands- banan dock intressant och det ges många möjligheter att bekanta sig med den; nästan varje by som E 45 går igenom har en station och totalt korsas bana och väg 18 gånger mellan Östersund och slutstationen i Gällivare.
I Sorsele finns Inlandsbanemuséet, en timme norrut i Moskosel är Rallarmuséet inrymt i stationshuset och i Kåbdalis några mil längre fram visar en minnessten var rallarlagen från norr och söder möttes vid banbygget.
Norr om moskosel träffar vi Heikki Mertala på en rastplats. Han bor sedan länge i Göteborg men kommer från Kiruna-trakten. Varannan sommar brukar han köra norrut och besöka barndomsvänner.
– Tidigare var det tält som gällde, men för tre år sedan köpte jag en husbil. Men jag väljer fortfarande att stanna på camping-platser längs vägen, det är bekvämare, säger han och berättar att Storumans campingplats är en favorit, liksom Arctic Camp Jokkmokk dit han nu är på väg.
– Det är en stor campingplats av klassiskt snitt med mycket aktiviteter, det gillade ungarna när de var mindre. Men nu är de 15 och 20 och sitter mest i husbilen med sina mobiler, säger han och skrattar.
Framme i Jokkmokk minns vi Heikkis ord och kör ner mot Lilla Luleälven där Arctic Camp Jokkmokk är beläget. Det har hunnit bli middagstid, men när barnen ser poolområdet med vattenrutschkana är kvällens schema spikat. Först ett par timmar senare, efter en utdragen badstund och klättrande på campingplatsens lekland, gör vi kväll i stugan.
Jokkmokk har blivit ett centrum för samisk kultur, pådrivet av en yngre generation som tar det samiska arvet i nya riktningar. Artisterna Maxida Märak och Kitok, konstnären Anders Sunna och designers som systrarna Viltok och duon Stoorstålka, som har butiker i stadskärnan, är några av dem.
Innan vi far vidare norrut besöker vi fjäll- och samemuséet Ajtte, vars utmärkta utställningar visar både de ljusa och de mörka delarna av samisk historia. Helikoptersimulatorn där vi bjuds på en hisnande tur genom världsarvet Laponias bedövande vackra fjällvärld blir barnens favorit.
Mestadels går E 45 genom typiskt svenska granskogar, men är man beredd att göra avstickare finns oändliga möjligheter att uppleva fjällen. Ett alternativ är att ta Vildmarksvägen redan från Strömsund. Den går genom fjällområdet Stekenjokk och är en av Sveriges högst belägna vägar och når tillbaka till Europavägen i Vilhelmina. Ett annat förslag är att svänga av E 45 vid byn Porjus mellan Jokkmokk och Gällivare.
Efter tio mil genom Laponia når man Stora Sjöfallet. Här är det enkelt att ge sig ut på dagsturer med den fina campingplatsen som bas.
Vi gör det senare och i Porjus möter vi den nederländsk-svenska familjen Boelhouwers i den gamla vilthandeln som nu är café och butik. De är på väg hem till Uppsala efter att ha fjällvandrat norr om Gällivare.
– Vi har inte bestämt vilken väg vi ska ta. Det är ju enklare att köra ut mot kusten och E4 och sedan blåsa på – men också tråkigare. Vi funderar på den lugnare Inlandsvägen för att se landsbygden den här gången, berättar Jan Boelhouwers.
Efter Gällivare går E 45 samman med E01 mot Kiruna och Narvik i några mil, men vid gruvsamhället Svappavaara svänger vi nordost och passerar snart Torne älv i Vittangi. Först nu, när mindre än tio mil återstår, börjar landskapet bli kargare och granskog byts mot fjällbjörk.
I Karesuando når det svenska vägnätet och E 45 sitt slut. Vid Muonioälven finns landets nordligaste campingplats där man bland annat kan bo i spartanska skolkåtor. På andra sidan älven ligger Finland, och vi beslutar att fortsätta över gränsen, upp mot Treriksröset som trots att det är Sveriges nordpunkt bara kan nås via bilväg på finska sidan.
Men det är Europaväg 8, och således en helt annan historia.
Regulara teasers & annonser
Nunc scelerisque viverra mauris, in aliquam sem fringilla. Nulla at volutpat diam ut venenatis.
