UPPTÄCK DE SMÅLÄNDSKA IKONERNA
Barn, mamma och morfar. Familjen Engstrand generationssemestrar gärna ihop. Tillsammans ska de upptäcka litteratur-meckat Småland – en naturnära upplevelse för exakt alla åldrar.
Skurugata har beskrivits som Smålands mest egendomliga naturfenomen. Ingen vet säkert hur den märkliga bergssprickan har uppstått. De tvärbranta bergväggarna är på sina ställen uppemot 35 meter höga. Mystiken har gett upphov till sägner om att både troll och rövare härjar mellan bergen.
Alldeles i närheten växte författaren Albert Engström upp. Skurugata var en given inspirationskälla och fanns tidigt med i hans böcker. Som trogen läsare hade Eje Engstrand blivit nyfiken och nu när familjen bodde på en campingplats i Vimmerby, bara ett par timmars bilresa bort, ville han passa på att se hur det såg ut. Haken: att övertala barnbarnen att följa med.
– I en av skrönorna berättades det om en tjuv, Tjuva-Jösse, som stal en massa från gårdarna runt omkring. När polisen jagade efter honom gömde han sig i en håla i berget. Den där grottan finns tydligen på riktigt. Då blev de lite nyfikna, säger Eje Engstrand.
Egentligen är han intresserad av Vilhelm Moberg också. Bokserien Utvandrarna utspelade sig här och som besökare går det att vandra i huvudrollsinnehavarnas fotspår, men det får bli en annan gång. Morfar har fått sitt. Idag är det barnbarnens tur att bestämma.
Småland är Astrid Lindgren-land. Hon växte upp i Bullerbyn och dagens plan är att besöka Katthult där filmerna Emil i Lönneberga spelades in. 11-åriga Maja Engstrand Petters-son och 14-åriga Lucas Engstrand Pettersson tar sikte på Snickerboa. På hyllor längs med väggarna står mängder av täljda träfigurer. Här blev Emil sittande i timmar varje gång han hade ställt till med rackartyg, men det är lite svårt att föreställa sig att ett helt filmteam fått plats inne i den lilla stugan. Det är trångt. Väldigt trångt.
De båda syskonen har både sett filmerna och läst böckerna. Ändå är de inte i närheten av mor sin. Mahlin Engstrand var själv ett Astrid Lindgren-fan av rang som barn.
– Jag tittade på samma Pippi-film 23 gånger. I Madicken kunde jag exakt alla repliker, säger Mahlin.
– Ni skulle ha sett när hon var liten och fick gå in i Snickerboa. Hon var som en fågelholk, hon bara stirrade, skrattar Eje.
Katthult var en helt vanlig bondgård fram till 1970 då ett filmteam knackade på dörren och frågade om de fick spela in filmerna om Emil, visst fick de det. Precis som Astrid Lindgren beskriver låg gården vackert bland körsbärsträd och syrener. En annan fördel var att läget var förhållandevis ostört. Sammanlagt tre filmer blev det. Idag kan man bland annat se flaggstången där Emil hissade upp Ida.
Precis som förr i tiden finns här också massa djur. Grisar, hästar, får, kaniner, höns och getter, till exempel. En bit bort går ett barn in till getterna och ropar ”Fünf Minuten!” till sina föräldrar. Vid närmare titt är all information på gården skyltad på svenska och tyska. Inte engelska.
Men så är det också i Tyskland och Ryssland som Astrid Lindgren är som allra störst utanför Sverige.
Lutade mot en vägg hittar Mahlin ett par styltor. Hon lämnar ifrån sig jacka och väska till morfar och ger det ett försök.
– Mamma, skada dig inte nu, säger Lucas. Han hade inte behövt vara orolig. Till barnens stora förvåning är mamman ett proffs. Utan problem kliver hon runt, runt, runt på de gigantiska trästyltorna. Även morfar slappnar av och tänker på annat.
– Inspelningsplatser är spännande. Jag brukar skoja ibland om att det inte kan finnas många människor kvar i Midsomer, säger han.
När familjen känner sig färdiga med Katthult bestämmer de sig för att åka till Filmbyn Småland, ett interaktivt filmmuseum.
– Hur långt är det? undrar Maja.
– Jag kan googla! svarar morfar och tar fram sin mobiltelefon.
Astrid Lindgren var verksam under en tid då tekniken utvecklades snabbt och mycket. Den första filmen om Mästerdetektiven Blomqvist på 1940-talet skiljde sig mycket från Lotta på Bråkmakargatan 1993. Men specialeffekter och lurendrejeri jobbade man tidigt med i filmbranschen. Maja avslöjar snabbt en av bluffarna med lite hjälp av Filmbyn Småland.
– I Vi på Saltkråkan regnade det mot ett fönster, men de hade en balja med vatten bakom alltihop med en slang som körde runt vattnet. Det var bara inifrån som det såg ut som att det regnade jättemycket! säger Maja.
I ett annat rum får man själv äntra filmens värld. Om man råkar peta på rumpnissarna undrar de helt följdriktigt: ”Vaffö gö du på dette vise?”.
Dagen avslutas med glass. En stund senare är det någon som pratar i morfars ficka. Av misstag har han slagit i gång gps:en på sin mobiltelefon. Nu får han inte tyst på henne. ”Sväng vänster och sedan direkt höger”. Maja skrattar så hon kiknar.
– Det är roligt att vara med morfar. Det händer alltid något.
Campingplatser i närheten
Selected filters:
